idag idag...tommy har bara några timmar kvar till sin välförtjänta semester. jag är glad för hans skull.   

igår gick det väl hyfsat på praktiken. jag fattar inte att det ska behöva vara så jobbigt att komma in i ett gäng. suck... och jag tycker en av dom är så tyken. typ ständig pms.... och det gör ju i sig att det blir jobbigare för mig.

i morgon är det carneval i grebbestad. men hur i tusan ska jag orka detta??? men jag får kämpa. min syster och hennes underbara små ska troligen med upp till pappa. det är ju inte själva grejen att åka dit som e jobbig. tvärt om. det är att sitta i den sabla bilen så länge. men jag ska väl försöka klara det. jag vill ju så gärna upp dit. både för att gå på carnevalen, men också att få tröffa familjen.

kärringen från teamet har inte ringt. tjatigt med folk som sådana som inte kan hålla det dom säger.

jag ska upp och äta frukost. sen motion innan praktiken, sen motion igen, sen klippa gräset och sen försöka ta det lugnt. jag vet ju hur denna dagen ska se ut. men ändå drar jag mig för att gå upp. dagarna är så jobbiga med alla krav och tankar.   

jajaja.....nu går jag upp denna dagen ska väl gå den med.

kramar

go morrn. ida är det en ny dag. det betyder nya krav och tankar.  suck....

jag ligger i min säng och hör hur katterna springer omkring, både ut och in, upp och ner  osv,,, jag har altandörren öppen så  jag hör fågelkvitter och fabrikerna. jag ska stax gå upp.

jag har sovit fantastiskt gott i rena sängkläder, men jag känner att jag inte har sovit färdigt. men det får väl bli sen till helgen.

idag är det praktik igen. igår gick det väl hyfsat. jag fösöker verkligen komma in i gänget. men det är ju igenligen inte så lätt med dom få timmar jag är där. det är verkligen ett grabbgäng. och det är lite synd. men jag antar att jag får kämpa på. iaf till slutet av augusti då uppföljningsmötet ska vara. nej nu går det inte göra några ändringar för nu har alla semester och då stannar ju världen upp. det går varken må dåligt eller så för semestrarna.

min sköterska som skulle ringt i fredags om en viktig grej, har väl gått på semester nu med. jag har inte hört från henne. så nu ska jag sluta att må dåligt i 4-5v, sen kan jag börja må dåligt igen när världen börjar rulla igen. hon sa extra att hon lova att ringa mig. " sofia jag lovar dig att jag ringer i morgon, jag lovar dig sofia", nått sånt....   och henne ska jag ha som sköterska nu  när min psykolog har slutat. jag tror faktiskt att jag ska byta bort henne ändå. jag får ge henne en chans, men det är inte första gången nån i det teamet inte lyssnar!!!  

men det finns gläje i mitt liv också. mina systerbarn. solstrålarna som värmer mig utan att bränna mig.    min syster som finns där och lyssnar och som alltid står ut med mig.     

och inte tala på tommy   

nej nu ska jag gå upp. saabina kom nu och visade mig att det är dags att gå upp. jag lever på min familj och mina vänner. utan dom hade livet vart så värdelöst.

massa kramar  

det är juli och det har vart en rätt skaplig dag. jag har vart mest ute och grejat. men jag har även vart inne i skene på lite ärenden. jag gick även en promenad i skene innan jag åkte hem.

jag har tvättat och vaxat min pärla. jag tog ju tommys bil igår. så jag tog min idag. jag tog även cleaner på och det gjorde susen. det glänser så fint nu.   

i morgon är det ju dags för praktik igen. känner mig inte ett dugg motiverad, men får väl dra mig dit. det är egenligen tur att jag bara är där 3h. iom att det är jobbigt vissa dagar. men det blir väl trimmning i morgon.

nu har tommy bara 3dagar kvar till semestern. och jag är glad för hans skull. det ska verkligen bli skönt för honom. det finns ju lite smågrejer han kan göra medans jag jobbar. men annars ska vi väl försöka hitta på något skoj ihop.

han fyller ju 30 nästa fredag. jag ska försöka göra den dagen så fin som möjligt för honom. han är absolut värd det bästa tänk bara. jag klurar som tusan på present till honom. men jag ska nog klura ut något bra. jag har iaf planer för den dagen. han ville inte ha uppvaktning med att vi skulle bjuda hit folk som vi tänkte först. då fick jag tänka om. så jag har planerat med syrran.   

nej nu blir det nog filmtajm, gillar den stunden på dan jag breder ut mig i soffan och låter tankarna försvinna in i tv ett tag.  man kan ju mysa samtidigt. 

jag är sur på min sköterska...."lovar dig att jag ringer i morgon" sa hon i torsdags!!! det är tisdag nu.... suck!!  

många kramar

men herre gud. värmen är verkligen jobbig. jag håller på att gå upp i atomer. jag är ju inte skapt för denna olidliga hetta. och uppe på detta ska man ju försöka leva. nej det går verkligen inte ihop. jag hoppas att det kommer åska som tar bort denna värme. och även regn för att jag ska slippa vattna. pappa sa att han hade fått 42mm i natt med regn. avis!!!!

i helgen har min syster och hennes familj vart här. vi var i varberg och badade i apelviken. men det är så tråkigt där. man får typ gå ut jätte långt för att det är så långgrunt. tackar vet jag kära bohuslän. havet, klipporna, och allt. det är ju havet i varberg också. men inte som i bohuslän.  men näste vecka ska vi nog åka till uddevalla där min syster bor. jag funderar på att gå på grebbestads carneval. men vi får se hur det blir. vore kul att åka upp till syster iaf. känns som om det var evigheter sen jag var hos henne. det var det nog också iofs. jag tror jag var där i påskas sist. och det är alldeles för länge sen.   

nu börjar det snart en ny vecka igen. tommys sista vecka innan semestern. det ska verkligen bli gott för honom. jag kommer ju dock inte vara hemma med honom alla veckor. men jag ska ta en vecka med honom så vi kan göra någor till sammans.

på mitt sk jobb...jag funderar mer och mer på om det verkligen är ett ställe för mig egentligen. jag kommer inte in i gruppen. dom tror inte jag klarar nått och jag försöker verkligen stå på mig och vara stark. men hela tiden är jag nervös för att åka dit. nervös över att bli besviken. bara för att jag är praktikant och är där några timmar i veckan bara så är jag tydligen dum eller nått. jag har inte fått kläder där. men jag har iaf fått nyckel. tack och lov. det är ju iaf nått. men dom beter sig fortfarande som om jag inte har nyckel. och jag har tänkt på detta med kläder. det kan faktiskt ha större betydelse än vad man tror. eftersom jag inte har samma kläder som dom så har jag haft svårare att komm a in i gänget för att jag har känt mig utanför och annorlunda. och jag tycker det är konstigt att jag ska ha mina privata kläder på ett utomhus arbete. och när jag inte har mina arbetsbyxor som jag fått köpa för 700kr själv för att ha där, så får jag ju automatiskt inte göra många grejer för jag inte har skydds kläder. och då blir jag stående där med en kratta och får kratta lite grus i stället för att göra något med dom andra. Sommarvikarierna som är där i 4v har fått full mundering, nycklar, får köra allt osv.. dom är ju bara barnen ännu ju. Lite orättvist är det. och hela tiden ska jag bli körd om jag ska till något ställe. får aldrig köra själv som dom andra får.

hade det vart mitt förra jag, hade jag defenitift sagt till. jag gjorde ju det på den förra praktiken. men man har tydligen ingeting att säga till om. man ska hålla käft och hålla med att man är en nolla och tydligen inte klarar något. och man får leva med att man inte är värd att få prata och att det tydligen är helt naturligt att glömma bort mig någonstans. vi säger en tid jag ska bli hämtad men ingen kommer. jag får nästan jämt ringa och påminna min existens och det känns ju som jag bara är i vägen och till besvär. och det är otroligt jobbigt!

men jag har lovat mig själv att jag ska stå ut nu i sommar med detta, sen till hösten om det inte är bättre, så ska jag försöka hitta något annat. för nu när jag kämpar med mig själv som jag gör och försöker reabliteras så kan det inte motarbheta mig så. jag känner mig som en nolla. jag känner mig i vägen där och värdlös som tydligen inte kan något.

i början fick jag lov att testa saker och jag visade dom att jag tyckte det var kul och jag sa det till dom att jag gärna vill göra om det för att ge dom vinkar att jag vill träna mer. men nu får jag inte ens sitta bakom ratten.

men hur i fan ska man göra då?! jag vet ju inte vad jag har för rättigheter eller va fan en värdlös praktikant kan säga till. ska jag vara nöjd att jag får stå med en kratta och kratta grus medans alla andra gör nyttigare grejer. inte ens en töntig häcksax för jag använda!!!

jag ska försöka att se detta positivt denna platsen. jag trivs där väl på något sätt annars hade jag nog inte kämpat mig dit. men jag har snart vart där i 3mån och jag är nervös så jag skakar varje dag jag ska dit.

jaja.. det var lite tankar det!

hörs....

kram      

det är första dagen i juli 2010.  den blev solig och bra så sett. men jag har vart super duper trött. och är för den delen. sov som en smockad björn i natt men ändå trött.

nu har jag skrivit på papper om mitt stora beslut. igår skrev jag min autograf på ett viktigt papper. det kommer förändra mitt liv. från min vinkel blir det till en positiv grej. så jag lägger inte så stor vikt på det. tommy är med mig i det beslutet och är med i mina tankar. nu är det bara att vänta på ett datum.

nu ska vi snart se på film. blir något på voddler idag.

i morgon kanske min syster och hennes familj dyker upp här. vilket jag ser fram emot. att få träffa barnen och kunna ge dom pussar och kramar. att få känna dom och känna deras underbara dofter. saknar dom så olidligt när vi inte är tillsammans. och det gäller ju min syster också.

jag hatar det att vi bor så längt ifrån varandra. jag önskar att det gick att lösa att vi kunde bo närmare. men som det ser ut i dag ska vi ju vara glada över att våra män har fasta arbeten. men jag saknar att umgås med henne. vi växte ju upp sida vid sida. och helt plötsligt när jag träffade tommy så fick man vänja sig med att ringa henne bara om man skulle höra hennes röst. och jag har inte vant mig vid det än.

och jag saknar kusten. jag saknar tanum. hade jag inte träffat tommy så hade jag garanterat bott kvar i tanum.  men kanske någon gång i livet flyttar vi dit. när vi är pensionärer kanske?!

nu ska jag ringa pappa. höra hur det går med honom.

hörs

shit, det var ju hur längesen som helst.

men mitt liv har ju gått vidare liksom tiden. fattar inte att tiden går. det känns ju ibland som tiden i mitt liv aldrig vill gå.  men bevisligen gör den det.

det är tisdag eftermiddag/kväll och jag har haft en av många jobbiga dagar. mitt liv är jobbigt!!

hur lätt är det att sitta och se hur andra äter en underbar gräddtårta med jordgubbar, att känna lukten av kanelbulle utan att ens smaka en smula..... det är så jävla orättvist. jag kommer nog aldrig i mitt liv kunna njuta av något så gott!!!!  

solen har skinit idag. visst härligt. jag försöker se glad ut över vädret och försöker få det att låta att jag också tycker det är skönt. men kan inte. solen bränner på min hud, precis som om man står precis breve en prata och man gärna vill backa. jag kan inte backa. jag får otroligt kliande blåsor och svullnader.   

jag kan inte vara inomhus utan jag måste vara ute och greja. orättvist!!!!

men nu ska jag försöka vara lite glad.      hur gör man då tro?!?!

ska snart se på film. höjdpunkten på dagen, det är på kvällen när jag väl kan sätta mig till rätta och släppa alla krav och behov. släppa alla måsten. och sen gå och lägga mig. dååå e jag såååå trött!!!

nu är det midsommar snart. jo du...så tiden går!!

nej nu blir det film!!

kram från mig

   = sofia

  nix, inte har jag gått i ide även om jag önskar så. skulle va underbart att slippa denna jobbiga värme. suck... men det finns väl possitivt i detta med. GRÄSET!!!! min favorit syssla som jag älskar!!!   Och jag har ju hamnat på en perfekt praktikplats. dom är så underbara där. jag är där numera måndagar, onsdagar och fredagar. och jag ska skryta med att jag är otroligt duktig som cyklar hem. det är bra exakt 3mil.   Självklart har även det sina nackdelar. men det kan jag ju inte skriva nu när jag skriver hur duktig jag är.

och idag ska jag cykla ner till gkås en sväng. det är 2.4mil inte lika långt.

jag har en ny underbar cykel som min fader har investerat åt mig. Känns som en knuff i ryggen i rätt riktning. jag var ju hos dietist samma dag som jag fick den. det stärkte mig. dietisten var otroligt go. vi gick ju igenom vad jag äter och hur jag motionerar osv...men hon sa att hon inte mycket kan ändra på. jag gör bra redan. så hon ska observera mig med några veckors mellanrum och om inte min vikt minskar (som jag försökt desperat i över 1år nu i olika former) så skulle hon skicka mig vidare. så vi får väl se hur det går.

ordet familj...vad är det egentligen. suck..... min mamma eller ja...sk mamma har ju aldrig haft alla hästar hemma. men nu är då alla borta. jag blir så trött på den människan. även om jag inte har någon större kontakt med henne längre stör hon mig mer än någon annan. hon försöker att förstöra min kontakt med övriga familjen. men hon glömmer bort en grej. jag är vuxen nu och kan bestämma själv vilka jag vill umgås med. det värsta är att min moster är tydligen indragen. jag förstår ju om hjon vill prata med sin syster. men jag tycker det är konstigt att min moster inte ser hur min mamma är och hur hon mår egenligen. min syster har försökt förklara. men det kan ju vara så att min moster inte vill se att det är så. jag bryr mig egenligen inte. jag har kommit ifrån mig släkt såpass att jag känner att jag inte bryr mig. det värsta är att man står och ser på hur dåligt min sk mamma mår och kan inte göra ett skit. hon förstår ju inte heller att hon förstör ju för andra. men mest för sig själv. hon har ju inte insett att hennes beteende har ju gjort att jag i dagens läge inte har mer kontakt än ingenting. jo jag ringer henne när hon startat intriger och problem för att försöka få henne på andra tankar. jag önskar ju en bra relation med min sk mamma. jag har lltid drömt om en mamma. men jag förlorade typ henne när jag var 10år eller nått. det hemska är att utåt har det nog inte synts. min inom husets väggar hemma där jag växte upp var det otroligt jobbigt. hon sa hela tiden att jag skulle förstå när jag växer upp varför vissa saker blev på ett visst sett. jo minsann, jag har växt upp. jag fattade rätt tidigt att hon har problem. jag har försökt att stå ut med det. med tanke på att hon inte mår bra. men vissa grejer går bara över en viss gräns.

pappa har jag nästan aldrig haft jättebra kontakt med. jag stod mest ensam. utan mamma och utan närmare relation med min far. jag hade min syster som fick hjälpa mig mycket. hade bara henne.

mycket jag tänker på nu när syrran fått barn. mycket tankar som kommer upp om hur man kan behandla barn så som vi blivit behandlade. så som jag känner för mina systerbarn, den känslan är så stark att det kunde vart mina egna. jag har knappt känt så stark känsla förut.

min familj är kanske i bitar. men den lilla jag har älskar jag enormt mycket och mina vänner. dom som inte sviker mig och gör mig ledsen som vissa gjort. dom har plats i mitt skadade hjärta!!!

anledningen till att min relation med pappa inte är den starkaste är kanske för mina handikapp. han kanske inte riktigt vet hur jag fungerar riktigt. han såg mig ju knappt som liten och nu som vuxen när han fått bekräftat att jag har problem, kanske han inte vet hur han ska göra. min syster har ju alltid vart hans närmsta. och det kan ju bero på att hon är så lik honom och dom kommer bättre överens. nu när jag tänker på det kan det ju vara så.

att som gift nu börja lära sig närhet när jag inte själv är med på det är jobbigt. mycket jag ska lära mig nu. att någon kramar och pussar mig och säger att han älskar mig utan att jag är beredd ska kunna gå. lära mig att någon vill trösta mig när jag är ledsen, lära mig att försöka lita på min andra hälft och inte vara rädd varje minut att han lämnar mig osv.... jag har massa att lära. och jag är så himla glad över att tommy har ett så himla gudomligt tålamod med mig. han kämpar med mig!!! min älskling!!!  

jag var då 27år gammal när jag fick veta vad det var för fel på mig. jag fick dubbla diagnoser och jag skulle då i denna veva försöka förstå detta och försöka få in det. ändra medeciner och ändå leva. livet var kaos.... men mina vänner , syrran och min älskade tommy fanns för mig.

borderline och adhd..... jag hade ju en aning om det. men jag hade ju inte fått det bekräftat av experter innan. fick även veta att jag har dyslexi. inte när jag skriver, men när jag läser har jag en släng ditåt.

nu i juni slutar min psykolog. hon ska vara mammaledig och sen vet jag inte om hon kommer tillbaka alls. så det kommer bli ett otroligt jobbigt tid att lämnas över till en annan. det är ju hon som utredde mig och hjälpt mig igenom det svåraste. henne kommer jag aldrig glömma!!!

nej, nu är det dags att röra på sig!!!

kramar

jag sitter här vid tv och myser. det regnar ute och det brinner i kaminen. riktigt myyyys!! har på barnpogram  på. det är katten gustav!! han är grym!  

idag har jag vart på praktiken. och jag tyckte det faktiskt var lite småjobbigt. upptäckte att handledaren är super pedant. shit.. jag är ju lagd tvärt om. men jag hoppas att jag slipper jobba med honom fööööör mycket. dom andra verkar inte fullt lika nogranna.

sen var jag ute i spöregnet med stavarna och gick. det var underbart att komma in sen.

nu är man ledig i några dagar och det ska faktiskt bli skönt. för sen på måndag börjar jag praktisera på måndagar också. så nu ska jag börja praktisera måndagar, onsdagar och fredagar. sen blir det väl tisdag och torsdagar senare.

nej nu ska jag sitta och glo på tv lite. är trött!!!

massa kramar