igår va det möte. jag trodde jag skulle fått stanna kvar på praktiken. därför lagt upp mitt liv därefter. jag ska ju börja behandling nu på tisdag den andra november. och då är det viktigt att jag har en stabil vardag. och igår på mötet krossades jag. helt plötsligt IGEN såg inte chefen någon anledning till mig att stanna mer än en månad till typ. allt bara nollställdes för mig. jag vet ju att dom inte kommer ha mycket att göra framöver så jag var ju medveten om det. men han hade ju sagt innan att jag skulle få stanna så länge jag behöver. så jag hade ju ordnat det nu att jag kunde börja behandligen. men nu vet jag inte hur jag ska göra. jag kan ju inte starta behandligen samtidigt som jag startar ny praktik. blir en krock där som inte är bra. så jag får väl antingen flytta på behandligen så jag kan starta upp nu praktik som jag får känna mig bekväm i innan jag börjar den jobbiga behandligen. allt bara snurrade i mitt huvud går och jag mådde inte bra.   

men jag tog tag i att ringa min chefs chef och ordnade ett möte på  tisdag förmiddag och verkligen berätta för dom hur det ligger till. jag kan ju ha vart otydlig när det gäller hur det ligger till. och det är ju svårt för dom att förstå utan att jag riktigt har förklarat. och jag kan ju vara på andra områden än just det jag är i nu. det är ju stort egentligen. jag hoppass att det kan lösa sig.   jag vet nämligen inte om jag kan gå hemma och gå behandligen samtidigt. jag måste ha något att göra. och försäkringskassan vill att jag ska gå behandligen. vem fan vill inte det. jag har bara väntat i hela mitt liv på det.  

och som krydda på detta i mitt elände så körde jag på en katt i förrgår. katter som ligger så nära mitt hjärta. just en KATT liksom.   Och den låg ju där på vägen och var halvdöd. fy fan för mig. jag tog och drämde till den för att ta slut på hans lidande. men då sprande den i väg och upp i skogen och jag såg den inte mer. jag letade allt jag kunde i mörkret med utan resultat. jag fick inse fakta att jag måste ge upp och lämna den.  

jag åkte till närmsta hus och frågade om dom äger en katt. men det verkade som den inte tillhörde någon. men hon hjälpte till att leta lite men utan resultat. men hon skulle gå ut i går på dagen och kolla också när det hade ljusnat. jag hoppas att den dog fort. och att den slapp plågas. stackars katt!!!  

men men...nu ska vi träffa våra små gottingar. lilla amanda fyllde 2år i torsdags! nu blir det puss och kram kalas!!      

 jösses och jösses igen va längesen jag snubblade in här. tiden går trots allt framåt.

det är onsdag och det är dagen innan min syster dotter fyller 2 underbara år. jag minns att jag knappt hann komma hem till syrran innan värkarna satte igång och ett halvt dygn senare föddes lilla miraklet. helt underbart att få det samtalet att allt hade gått bra och att det blev en liten tjej. jag var ju hemma med lillprinsen eller den nyblivna storebror kanske man ska säga. det är 2 st människor som sitter djupt och hårt i mitt hjärta. precis som deras mamma.   

i morgon är det dags att åka till praktiken igen. jag har mer och mer kommit in i gänget där på kyrkogården. det tog sin lilla tid och jag har inte lyckats än att hitta min plats bland dom karlarna. men jag jobbar på det. just nu håller vi på och lägger granris på gravarna och pyntar inför vintern. vi är i skogen och hämtar dom. skönt med lite annorlunda uppgifter. så himla tråkigt att göra samma och samma hela tiden som när jag skärde kanterna.   det blev banne mig tjatigt. men nu tror jag att jag slipper det iaf.  

maja har hoppat upp och lagt sig breve mig. inte ofta hon vill vara så nära mig. ända sen jag och tommy blev ihop har hon vart lite avig mot mig. hon tror väl att jag ska konkurera mot henne. visserligen gör jag väl det. men vi får nog lika mycket tid med tommy ändå. saabina håller sig mer till mig. just nu ligger hon framför kaminen och känner nog för att grillas eller nått. helt plötsligt rycker hon nog upp snart och går ut. det brukar hon göra när hon blir för varm.  

just nu sitter jag och myser här. det regnar och blåser ute och jag sitter här inne i soffan med täcke över mig och det brinner i kaminen. tommy sitter vid den stora datorn och det rullar på just nu som det ska.

tänker lite smått på grannen. hennes man gick nyss bort.    Hon verkar så ensam och sårbar nu. hon har ju lilla ludde   , men det är ju inte samma sak som en livskamrat.

nej, nu ska jag luta mig tillbaka i soffan och glo på tv innan det är dags för att nanna.

syrran och barnen skulle vart här nu för det är anhörigträff i skene i morgon. men det fick vara hemma i stället. jag saknar dom så otroligt mycket!!!     

  sofia